Privat instruktör på din egen båt

Privat instruktör på din egen båt

seglingskurs egen bat

Privat instruktör på din egen båt

Att ta ombord en privat instruktör på din egen segelbåt är ett jättesmart sätt för dig och din familj eller vänner att lära er allt ni behöver för att ta er ut på sjön på ett säkert sätt. 

Du kanske just har köpt din första båt och behöver hjälp med att komma igång? Vi går igenom grunderna – reder ut vilken lina som ska sitta var och hur riggen ska vara spänd. När väl det är på plats finns vi där för att ge dig koll på hur du manövrerar båten ut och in i hamn på ett säkert sätt, hur du hissar seglen och hur du får båten att fungera i skiftande vindar. Allt för att du ska få ut maximalt med glädje ur din segling!

En båtcoach kan också användas för att lyfta kunskaperna till nästa nivå. En kurs med din egen spinnakerutrustning? En genomgång av allt ombord inför Gotland Runt eller en genomkörare med besättningen inför den allra första kappseglingen?

Det här tycker vi är jätteroligt att få hjälpa till med, och vi har en bred kompetens i gänget. Kontakta oss så guidar vi dig rätt!

Våra coacher i Stockholm och deras specialiteter

Birgitta Silfverhielm: allt inom praktiska frågor ombord, långfärdssegling, spinnaker och code

Kim Silfving: allt inom rustning inför långsegling, manövrering, spinnakersegling, segel och riggtrim

Ulrika Lewander: cruising, manövrering och navigation på nybörjar- och fortsättningsnivå, med fokus på relationer ombord, familjesegling och att segla med hund

Thomas Bindzau: all slags segling – cruising, kappsegling och spinnakerträning

Anna Drougge: kappseglingsträning, moderna segel, spinnakerträning, avancerad segling och trim

Information

Tillgänglighet
Verksamheten pågår från april till oktober.
Din båt behöver finnas inom en radie av 15 mil från Stockholm.

Priser
Coachning segelbåt:
3 695 kr för 4 timmar med 1-2 deltagare
5 295 kr för 6 timmar med 1-2 deltagare
6 895 kr för 8 timmar med 1-2 deltagare
9 995 kr för 2 dagar à 6 timmar med 1-2 deltagare
13 295 kr för 2 dagar à 8 timmar med 1-2 deltagare

Kostnad för resa tillkommer med 65 kr/mil från coachens hemort i Stockholmsområdet. Reseersättningen betalas direkt till coachen.

Priserna inkluderar 6% moms.

Villkor
Minimitiden är 4 timmar. Vid längre avstånd än 10 mil vill vi att du bokar 6 timmar.

Din båt måste vara försäkrad och utrustad för att kunna segla med minskad segelyta. Du är själv ansvarig skeppare för din båt, coachen är med som rådgivare.

Bokning
Fyll i formuläret nedan så hör vi av oss och sätter dig i kontakt med en lämplig coach. När du och coachen har kommit överens om datum så får du en bokningslänk för betalning via kort eller swish.

Läs fullständiga villkor här (se särskilt punkt 9).

8 + 5 =

Privat seglarkurs

Privat seglarkurs

Sunset tour 3

Privat seglarkurs

Vill du lära dig segla på egen hand, ihop med din familj eller med dina vänner? Vill du bestämma själv vad du vill öva på? Då är det en bra idé att boka en privat seglarkurs!

Du hyr båt och instruktör av oss och du/ni bestämmer själva vad ni vill lära er och på vilket sätt, i samråd med oss. Vi kan också lägga upp kursen enligt de mallar som finns för steg 1-3, se dessa kurser för mer info.

Vem kan gå kursen?

Alla vuxna och ungdomar från 16 år som vill segla och lära sig!

Kursinnehåll

Våra båtar ligger alla i Stockholms skärgård och därmed är det enkelt att träna på skärgårdssegling och navigering. Under en privat seglarkurs väljer själv vad du vill fokusera på: Kanske behöver du hjälp att komma ut med en båt för första gången? Eller så vill du lära dig mer om hur du trimmar segel för att kunna segla snabbare och säkrare? Eller genomföra en regelrätt seglarkurs steg 1, 2 eller 3 tillsammans med familjen eller med vänner? Eller så fokuserar vi helt på spinnakersegling. Eller segling i mörker. Eller manövrering i hamn. Det är du som väljer!

Kursmål

Målet med kursen är att du ska ha lärt dig just det du själv ville fördjupa dig i – och vi tror och hoppas att du till och med kommer lära dig mer än du själv anade.

Hur lång tid tar det att lära sig segla?

Det är helt individuellt, vi är alla olika när det gäller ny kunskap. Under en seglingskurs får du en introduktion till seglingen och redskap att förstå och hantera dess hemligheter, men verkligt praktiskt kunnande där du kan hantera en båt självständigt förutsätter längre tids träning på egen hand. Däremot gör kursen dig klar för att sätta igång med den träningen!

Om du vill genomföra en seglingskurs på nybörjar- eller fortsättningsnivå med målet att ta Seglarintyg steg 1 eller 2, rekommenderar vi för två personer att ni bokar två dagar. Är ni fler bokar ni tre dagar. Maximalt kan ni vara fem personer ombord på en privat kurs.

Om ni enbart vill ha en kort introduktion till segling så går det jättebra att boka bara en dag.

Om våra båtar och instruktörer

När du seglar med Vind o Vatten möter du engagerade instruktörer som äger båtarna de undervisar på och som har en nära relation till Stockholms skärgård. Vi innehar Fartygsbefälsexamen klass 8 och har lång erfarenhet av såväl skärgårdssegling som kappsegling och havssegling.

Du seglar på en välutrustad och bekväm båt, med gott om plats i sittbrunnen och under däck. Med sina 35-36 fot är våra båtar roliga och lätta att segla utan att vara alltför livliga, och storleken gör dem väl anpassade för skärgårdssegling. Vi har vind- och vattentäta sjöställ att låna ut till alla deltagare, liksom givetvis flytvästar. Att vi seglar våra egna båtar innebär att vi känner dem väl!

Läs mer om våra båtar och våra instruktörer!

Boende och mat

Våra kurser genomförs på dagtid, dvs du bor inte ombord i våra båtar. Vi kan hjälpa till att hitta boende på Dalarö eller i närheten, om du inte har möjlighet att bo hemma under kursen.

Lunch tar du med själv eller beställer genom oss. Kaffe/te och någon form av fikabröd bjuder vi på.

 

Välkommen ombord!

 

{

A fantastic day on the water and an absolutely perfect sailing lesson!
Thank you Karin for a fantastic day on your boat! You gave us profound knowledge adjusted to our sailing level so that we were able to sail on our own the next day. It was a pleasure to spend the day together and we highly recommend Vind o Vatten! Thanks a lot!
05/06/2023

5
Thomas and Hansi
Thomas V
{

Vansinnigt kul och lärorik seglingskurs
Jag och min man har varit på 2 dagars privat seglingskurs med bästa Karin på Isola. Karin ledde oss genom kursen med stadig hand och tydlig kommunikation. Hon är en superinstruktör!!! Vi lärde oss massor och hade fantastiskt kul. Jag ser fram emot nästa gång 🙂
29/07/2022

5
img 9238
Malin C
{

Privat seglarkurs med Karin
Tonårsdöttrarna gick privatkurs med Karin på 36-fotaren Isola. Vilka fantastiska dagar de fick! Karin är engagerad, kunnig, pedagogisk och lugn. Helt otroligt vilken kompetensutveckling tjejerna fick, då nivån anpassades efter deras förkunskaper. De har nu en enormt stabil grund att stå på. Stort tack – kurser med Karin och Vind och Vatten rekommenderas varmt både for nybörjare och utvecklingssugna seglare.
25/07/2022

5
Seglarkurs på Isola
Dominique F
{

Privat seglarkurs
Ulrika var en mycket trevlig skeppare som gav utrymme och självkänsla för oss nybörjare.
17/06/2022

5
Mystery Person
Lennart och Eva

Information

Kontakta oss gärna innan du bokar för att stämma av omfattning och innehåll på kursen. 

Plats:
Vi utgår från Dalarö.

Tid:
Ramtiden är 9.00-17.00 under en, två eller tre dagar, men vill du segla under andra tider så anpassar vi efter dina önskemål.
Säsongen pågår från maj till september.

Priser:
7 995 kr/dag (8 tim) för 2 personer
För varje ytterligare person: 925 kr/dag

I priset ingår:

  • Lån av flytväst, vind- och vattentätt sjöställ med jacka och byxor samt seglarhandskar
  • Bränsle
  • Instruktör
  • Tid att öva – på en privat kurs tar vi max fem deltagare och garanterar att du får tillräckligt med tid för de olika momenten

Tillkommer:

  • Mat: Antingen tar du med egen lunchlåda eller så kan du beställa lunchsallad från Dalarö Bageri för ca 175 kr/dag. Salladen bokas direkt med din skeppare.
  • Om du vill läsa in dig i förväg så rekommenderar vi att du beställer boken ”Segla kölbåt” på den här länken.
  • Om du vill skriva prov för Seglarintyg tillkommer 350 kr för examination. Intyget registreras i appen ”NFB Båtintyg” som kostar 75 kr att ladda ned, se mer info här.

Vi garanterar en kvalitet som tål att jämföras!

Om delaktighet och sittbrunnshäng

Om delaktighet och sittbrunnshäng

Om delaktighet och sittbrunnshäng

 

Från Sjöräddningsstationen på Dalarö såg jag idag fantastiska bilder från Stockholms skärgård i höstskymning och solnedgång, och bilder från Själberget, skären i ytterskärgården där sälarna samlas. Inte många seglar så här års i vår skärgård, men segling pågår på många håll där det är varmare! Flera av våra tidigare kursdeltagare är ute och seglar på världshaven – långseglar egna båtar, hyr segelbåt i Medelhavet eller seglar med som gastar på båtar runtom i världen. Själv är jag tillbaka på Aura, min och min mans långfärdsbåt, och vi preparerar just nu båten för segling från Kanarieöarna till Kap Verde och vidare över Atlanten om några veckor.

Häromkvällen satt vi i en annan båts sittbrunn och samtalet kom in på ”vem gör vad ombord” – ett av mina favoritämnen att diskutera med andra par. Jag och Lasse delar på skepparskapet på Aura, och är noga med att fördela ansvaret mellan oss så att vi båda är delaktiga i alla viktiga beslut och göromål. Det kan tyckas extra viktigt när man seglar som vi gör nu, över öppet hav och med 700 sjömil till nästa hamn, att båda kan hantera båten och är överens om hur krissituationer ska hanteras. Men det är alltid viktigt för oss att vi båda är engagerade i allt kring seglingen och båtens skötsel och handhavande. Det handlar om att fortsätta utveckla oss själva, vår kunskap och vår nyfikenhet och lust att lära mer.

I ett av paren vi pratade med hade kvinnan ständigt en känsla av att inte bli involverad i besluten. Hennes man hade alltid tänkt klart kring sina beslut innan de hade ”skepparmöte”, det fanns sällan något att tillägga, upplevde hon. Vi frågade; ”vill du vara med om att till exempel fatta beslut om vägval och ta ställning till väderprognoser?” Ja, det ville hon verkligen. ”Så hur ska det kunna hända? Handlar det bara om att han ska involvera dig på ett tidigare stadium, eller kan det också handla om att du tar saken i egna händer och läser på själv? Skaffar dig en egen idé om läget?” Det här problemet handlar om att hon behöver skaffa sig kunskaper och att träna sig i verkliga situationer. Det handlar om att ge sig själv lite mer tillit. Och att inte lämna den ena parten ensam med hela ansvaret. Jag tror få av de som är ”enväldiga skeppare” egentligen vill vara det. Det är ju så mycket roligare och mer meningsfullt att dela!

Birgitta med mugg

Ett annat av paren som deltog i samtalet hade haft segelbåt bara i ett par år.  Ingen av dem hade seglat tidigare, och båda var uppvuxna i fiskarfamiljer i Storbritannien så de kände havet väl. ”Så varför är det alltid din man som kör båten ut och in i hamn?” ”Han kan det bättre för han gör det ju hela tiden”, svarar hon. ”Jag skulle vilja men han tror inte att jag kan”. ”Jamen just det! Självklart kommer du inte att kunna manövrera båten förrän du börjar göra det! Och börja när det är lätt, och se till att du får tid att testa båtens manöverförmåga.”  Två dagar senare var det hon som styrde båten ut ur hamnen.

Att se människor växa och fortsätta utvecklas ombord är så roligt. Liksom ett härligt sittbrunnshäng med vänner!

Överens med havet

Överens med havet

Att vara överens med havet

Nu börjar det dra ihop sig! Snart ska jag lämna värmen här på Kanarieöarna för att komma hem och ta hand om Esmeralda II och få henne i ordning för säsongen. Jag har levt ombord på Aura, vår lilla 32 fots långfärdsbåt, sedan tidigt förra sommaren. Så mycket har jag fått uppleva längs vägen, och så annorlunda segling i jämförelse med att segla i skärgården hemma. Jag har reflekterat en hel del över skillnaderna. Så klart är ett av skälen till att jag över huvud taget ville göra en sådan här segling, att jag ville vistas i ett varmare klimat under vinterhalvåret. Jag tror jag hade en poäng där, för vintern hemma i Sverige verkar ha varit tuff, med mycket kyla. Ett annat skäl är att jag älskar att leva ombord. Inte bara semestersegla eller ”jobb-segla” – utan leva vardagsliv i en båt. Ett tredje är att jag får resa i min egen takt, välja platser att leva på, välja hav.

 

Vad vädret gör med oss och vad vi gör med vädret

Vägen hit ner till Kanarieöarna har tagit oss, mig och min man Lasse, över några ”mindre” hav – inga oceaner än så länge, med sträckor på mellan 200-500 sjömil då vi seglat både dag och natt. Under sådana perioder lever vi på havet, turas om att sova och vakta båtens framfart, och vi lagar och äter mat i en rullande värld. Efter något dygn har kroppen vant sig vid att sova på konstiga tider, och vi är inne i rytmen – fyra timmars sömn, en stunds överlämning eller matdags, fyra timmars vakt i sittbrunnen. Om natten har vi en svart himmel och stjärnor, ibland med en stark måne som lyser upp havet och ger sikt bland vågorna, ibland mulet och mörkare. Om dagen ser vi vädret – mest gott, med stackmoln, lagom stora vågor och sol – eftersom vi brukar välja våra strider och vänta in bra väder för våra överfarter. Bra väder är lika med medvind, eller vind från sidan, och inte för hög sjö. När vi kollar väderprognoser tittar vi inte bara på vindriktning och vindstyrka, utan även på våghöjd. Vi kan få riktigt bra prognoser via program/appar som Predict Wind eller Windy. Vi har lärt oss nu att vi på Windy till och med kan se om det kommer vara sand från Sahara, Calima, som stör vår sikt! Fantastiska möjligheter har vi. Men ibland får vi ligga still och vänta. Segling handlar mycket om att ha tid, att ge det tid. Att låta erfarenheter och intryck sjunka in och landa. Och att kunna vänta in rätt väder för en säker färd.

Trassligt längs Portugals kust

Jag har tidigare skrivit om när vi seglade längs Portugals atlantkust. Då fick vi ta hänsyn till en mängd parametrar när vi planerade vår segling, och det var tur att vi inte hade en tid att passa! Galicien i nordvästra Spanien erbjöd många skyddade vikar där det gick lätt att ankra för natten och där de djupa fjordarna gav skydd från Atlantens stora vågor. Men när vi kom till Portugals kust började en annan slags resa: här är kusten bara en enda lång sandstrand, som bryts av med hamnar som oftast ligger i eller innanför en flodmynning. De här hamnarna stänger om dyningen blir för hög, och det blir den ofta här, eftersom den bygger upp när det grundar upp mot land. Förutom våghöjden och möjligheten att lämna hamn eller komma in i hamn vid dagens slut, hade vi späckhuggarna som for omkring längs kusten och gav sig på segelbåtars roder. Och mängder av nästan osynliga fiskebojar. Så vi seglade bara dagtid, bara när våghöjden var tillräckligt låg, när hamnarna var öppna, när vinden inte var för hård, och alltid nära land för att minimera risken för späckhuggarattacker. Ibland fick vi vänta en vecka på att kunna komma vidare, ibland missade vi att se platser vi gärna hade sett bara för att vädret visade sig från sin bästa sida bara just den dagen.

 

Segel

Så, att långsegla handlar väldigt mycket om att anpassa sig till de förutsättningar som naturen ger. Det är en bra erfarenhet att få uppleva hur små vi är i förhållande till de här krafterna. Men också hur vi kan anpassa seglen och våra val efter vad som behövs. På Aura har vi tre försegel, som kan hissas oberoende av varandra, på varsitt stag, och storseglet kan vi anpassa till fyra olika storlekar med hjälp av de tre rev vi har. När det blåser som värst kan vi segla med enbart den lilla orange stormfocken på det innersta löstagbara staget, och kanske storseglet minimerat till sin minsta yta med hjälp av det tredje revet. Så mycket vind har vi inte råkat ut för ännu, men vi har en beredskap för det, om det skulle hända. Det känns bra.

Säkerhet ombord

Vi pratar mycket med varandra om säkerhet. För även om överfarterna vi gjort hittills har begränsat sig till uppåt fyra-fem dygn, så är vi ensamma därute och måste klara det vi råkar ut för på egen hand. Kunskaperna som behövs är delvis annorlunda än vid skärgårdssegling, men också liknande. Vi behöver se till att all utrustning är i gott skick, att linor löper som de ska när vi hissar och skotar segel, att allting sitter fast och att vi har tillräckligt med mat, diesel och vatten med oss. Motorn ska ses över innan avfärd så att ingenting läcker och att olje- och kylvattennivå är ok. Vi behöver också se till att vi själva mår bra, är utsövda, mätta och någorlunda vältränade. Rörelserna på havet gör att magmuskler och rygg behöver jobba en del, och bara att röra sig i båten när den far runt i tremetersvågor kan vara inte så lite ansträngande. Och så ska vi ha koll på vad vi gör om något händer. Lasse är sjuksköterska till yrket, och jag har varit sjöräddare, så vi har delat med oss av våra kunskaper till varandra för att ha en plan om någon gör sig illa eller faller över bord, eller om det värsta händer och vi måste överge båten. Men så brukar vi alltid avsluta diskussionen med att vi vet, statistiskt sett, att de flesta olyckor sker i hemmet (nåja båten är ju vårt hem så det är väl inte en superbra jämförelse), och att de flesta långseglare som råkar ut för olyckor gör det när de ligger i hamn och inte när de är ute på havet. De cyklar omkull, råkar ut för trafikolyckor eller trillar i sjön när de ska gå ombord efter en krogrunda.

Gränser som flyttas

Så, nej, jag är inte så rädd för att segla över stora hav. Båten har jag bra kunskaper om, och är trygg med att den tar oss dit vi ska, och jag är trygg med min parter. Att vara ett team när man seglar ihop är kanske det allra viktigaste. Kunna fatta gemensamma beslut, hjälpas åt när det blir knivigt, och inte överskrida varandras gränser när det gäller vilka beslut man är beredd att fatta. Samtidigt är det viktigt att utmana sig själv för att lära mer – att lämna gränsen för det bekväma och närma sig gränsen för vad som är möjligt. Då kommer den att flytta på sig. Mer och mer blir möjligt. Segling är livslångt lärande.

 

Resa hem, och mer segling

Nu är det uppbrottstid och jag ska växla fokus till att komma hem och ta hand om alla de som bokat segling med mig och mina kollegor. Komma hem och dela våren med alla därhemma. Och få glädjen och äran att få dela med mig av kunskaper och seglingslust till alla er som vill komma ut på sjön eller har drömmar om att själva lämna bryggan och ta en hyrd eller egen båt ut till närmsta viken, över nästa fjärd eller längre. Segling är frihet.

sao jacinto portugal
sao jacinto aveiro

“What is the obvious next thing to do?”

Aura ska vi ställa på land på ön La Palma, en av de allra västligaste Kanarieöarna. Om ett halvår är vi tillbaka här, och då kommer vi ta sats för att segla över större hav. Då väntar Atlanten, med en mellanlandning på Kap Verde och sedan vidare till Karibien. Där kommer vi fatta beslut om vad som ska hända sedan – kanske att gå igenom Panamakanalen och ut i Stilla Havet. Ett steg i taget tar vi. Vi gillar uttrycket ”what is the obvious next thing to do?” Vi gillar inte att planera för mycket. Att leva på båt med havet och vindarna som närmaste sällskap har också lärt mig att det inte är bra att göra för fasta planer, eftersom det ändå inte är vi som bestämmer. Det kan vara desto roligare att låta sig överraskas av nya okända platser, människor och upplevelser.

Men jag lovar att jag kommer till Sverige den 14 april, om Iberia håller sina flygtider.  Den 12-14 maj kör vi igång de första seglingskurserna. Då kommer jag hålla mig till planeringen. I mitt jobb som seglingscoach, skeppare och instruktör blir jag ändå alltid härligt överraskad över de möten och upplevelser som är en följd av jobbet.

Vill du följa vår långsegling på Facebook så finns vi här; https://www.facebook.com/groups/auraatsea/

 

birgitta at sea
Hur lång tid tar det att segla till Kanarieöarna?

Hur lång tid tar det att segla till Kanarieöarna?

Hu lång tid tar det att segla till Kanarieöarna?

En av de vanligaste frågorna vi fick innan vi gav oss iväg på vår långsegling var: ”Vad är målet, vart ska ni segla?” Och, när vi förklarat att vi inte hade något särskilt mål utan att vi ser resan i sig som ett sätt att leva och som en slags upptäcktsfärd, men att vi nog helt säkert skulle komma att passera Kanarieöarna, kom följdfrågan: ”Hur lång tid tar det att segla till Kanarieöarna?”

Ja, det beror på. Tiden existerar inte på ett absolut sätt när vi seglar så här. Dels ville vi först segla norrut mot Shetland och Orkney. Stanna ett tag i Skottland medan det var sommar. Sedan gick vi ibland i flera dygn i sträck, för att vi fått ett bra väderfönster, alltså en värdefull period med lämplig vind för att segla vidare. När vi på det sättet tagit oss ner över irländska sjön på dryga 50 timmar, kom en period med högtryck och lugnt soligt väder, och vi beslöt att stanna till på Scillyöarna. En sådan plats går inte alltid att segla till, eftersom öarna är låga och ligger utsatta mitt i havet. Vi tog väl vara på den gåvan, och stannade så länge vi kunde, en hel vecka.

Och på detta sätt fortfor vår resa – med passande av väderfönster och tidvattenströmmar, och med mestadels kortare seglingssträckor, ibland längre stopp av nödvändighet eller bara lust, och ibland med härliga långkörare som sträckorna över Irländska sjön och över Biscaya. Ibland fick vi istället vänta i flera veckor på att kunna segla vidare, eftersom vädret inte var lämpligt.

Om vaktpass och preventergajar

När vi seglar längre sträckor än över dagen, delar vi in dagen och natten i vaktpass och byter av varandra. Fyra timmar i taget har vi koll på seglen, kursen, vädret, var vi är och på andra båtar i närheten. Under tiden vilar den andre, oftast i en av kojerna i salongen där det gungar mindre än framme i förpiken. När vi byter av varandra passar vi på att ta en timme eller två ihop – lagar mat, fixar med seglen om det behövs, småpratar om väder och vind och om vad vi sett och upplevt under vårt vaktpass. Ensam i sittbrunnen är jag alltid kopplad med en livlina. Att gå upp på däck ensam är inte ok för någon av oss utan att den andre är med på det. Men upp på däck måste vi emellanåt – för att ta ett rev i storseglet, för att koppla en spirbom till förseglet, eller en preventergaj till storseglet. När vi har vinden helt bakifrån är det så vi håller ut seglen och hindrar att de slår över åt fel håll. Spirbommen är nästan fem meter lång och sitter fast på masten i ena änden medan skotet från genuan leds genom den andra änden. Med vinden bakifrån kan vi ha storseglet, som ju redan sitter fast på en bom, åt ena hållet, fastspänd framåt med en lina, en preventergaj, och förseglet åt andra hållet.  På det sättet får vi maximal segelyta på vår lilla båt.

I hamn och på svaj

Vi har förflyttat oss mellan länder, och märkt av skillnader i kulturer. Den första koppen kaffe i Frankrike i kontrast till kaffet i Storbritannien. Skaldjuren, galetterna och cidern i Bretagne. Hur båtarna ser ut i de olika länderna. Skiftningar i färgskalor och arkitektur. Den brittiska artigheten och den franska yvigheten. Musiken. Men marinorna liknar varandra överallt. Flytpontoner med ”fingers”, en liten smal brygga att förtöja ena långsidan längsmed. Nästan alltid är rutinen att man ropar upp marinan på VHF-radions kanal 9 för att anmäla sin ankomst. På vissa platser måste man förboka, och i en del hamnar kan det vara riktigt svårt att få plats. Ibland går det att ankra utanför men bara om vind och vågor inte är för besvärande.

Att ligga på svaj utanför en fin strand eller vid en mindre by kan annars, om vädret är rätt, vara det allra trivsammaste. I Galiciens rior i nordvästra Spanien hittade vi många sådana platser, och då är båtplatsen gratis och morgondoppet alltid nära. Ett bra ankare, ankarspel och rejält med kätting är viktiga utrustningsdetaljer. En rejäl jolle är livlinan till land. Vår är en gummijolle med stora pontoner och en 4 hk motor, som kan ta oss mot sjö och vind. Vi har satt hjul på den som går att fälla ner när vi ska dra upp jollen på stranden – för överallt här måste vi ta hänsyn till tidvattnet som gör att strandlinjen flyttar sig under dagen.

Vatten som flyttar på sig

Tidvattnet ja. Kortfattat – man lär sig ganska snart! Vattnet vänder två gånger om dagen och drar iväg åt ena eller andra hållet. Jag brukar kalla den strömmen för ”hit-och-dit-vattnet”. De rörelserna orsakar i sin tur ”upp-och-ner-vattnet” dvs effekten att vattnet stiger två gånger om dagen och sjunker däremellan, ungefär var sjätte timme. Strömmen påverkar oss när vi ska ta oss fram på platser där det finns utstickande uddar eller smala sund – då vill vi helst inte ha strömmen emot oss. Höjden på tidvattnet är viktig att veta när vi ska ankra – så att det finns tillräckligt med vatten kvar under kölen även när det sjunker till lägsta nivån. Ytterligare en effekt är när tidvattenströmmen rör sig i motsatt riktning mot vinden. Då kan det bli besvärliga korta höga vågor, något vi alltid vill undvika. Tidvattnet är starkare och höjdskillnaderna större kring engelska kanalen och särskilt längs franska nordkusten. Men där vi är nu, på Kanarieöarna är strömmarna beskedliga eftersom det är långt mellan öarna så vattnet har gott om plats att passera. Här är höjdskillanden mellan hög- och lågvatten ungefär en meter just nu, när månen är halv. Strax efter fullmåne och efter ”ingen måne alls” är tidvattenskillnaden som störst och strömmarna som starkast.

I marinorna finns alltid flytpontoner som följer med vattnet upp och ner, men ibland har vi lagt till längs med en fast stenkaj, och då gäller det att ha långa linor så att båten inte blir hängande i sina knapar när vattnet sjunker, och att se till att förtöja där det finns en stege i kajen så att vi kan ta oss ner till båten när den sjunker. Och, att vi har  tillräckligt med vatten  under kölen när tidvattnet når sitt minimum. Information om tidvattnet får vi genom  vårt digitala navigationssystem (Navionics i vårt fall), och det finns också tidvattentabeller att få i de flesta hamnar som har ett tidvatten av betydelse. Likaså finns tidvatteninformationen i nautika-almanackan ”Reeds” som är en bibel för långseglare. Där finns dessutom hamnbeskrivningar och en massa annan bra information för segling i  Europas atlantvatten.

Saltvatten och gott om tid för säker segling

Så vad finns det mer för skillnader mellan att segla hemma i Stockholms Skärgård och att segla iväg ut i saltare vatten? Jo saltet så klart. Vattnet är så mycket saltare här än hemma i Östersjön, och salt binder vatten, så en sak jag är noga med är att alltid spola av kläder och saker som blivit översköljda av saltvatten efter en segling, innan de får komma in i båten. Salt på dynor och i sängkläder är no-no! I sittbrunnen har vi särskilda sittdynor när vi seglar, som inte suger åt sig vatten.

En annan skillnad är att segling nästan uteslutande sker i oskyddade vatten, där havet är ständigt närvarande. Det innebär att vi behöver ta hänsyn inte bara till vindriktning och strömmar utan även till våghöjd, särskilt på platser där djupet ändras radikalt och vågorna kan resa sig. Så var det till exempel i Biscayabukten och längs med Portugals kust. Där var det dessutom vanligt att hamnarna helt enkelt stängde när våghöjden blev för svår – det blev för farligt att passera in mellan vågbrytarna i hamnöppningarna. De där vågorna, eller dyningen, finns där hela tiden, men påverkas även av oväder ute på Atlanten, och av den lokala vinden. Under vår segling längs Portugals kust fick vi vänta länge ibland på att de rätta förhållandena skulle infinna sig. Förutom vindar, strömmar, vågor och stängda hamnar hade vi också späckhuggarna att ta hänsyn till, som har börjat angripa båtar och skada deras roder. Och de många fiskenäten och bojarna längs kusten. Vi valde därför att enbart segla i dagsljus den sträckan. Många före oss har sagt det och vi har också insett det – det viktigaste för säkerheten när man långseglar är att ha gott om tid, så att man inte blir tvungen att gå ut till havs med dåliga förutsättningar.

Stökigt i hamnen

Ibland letar sig vinden och dyningen in i hamnarna också, och skakar om bland båtarna. Då gäller det att ha bra förtöjningsmaterial! Kraftiga gummifjädrar och gott om linor av rätt sort – de som tänjer sig. En del använder sina gamla skot som förtöjningslinor, men skotlinor har helt andra egenskaper. De är stumma och orsakar därför kraftiga ryck i båtens knapar, med risk för otrevliga skador i båtens struktur. Knaparna är vi väldigt rädda om! Och alla ställen där linor kan skavas måste skyddas. Ett billigt sätt är att be att få en bit utrangerad brandslang från en brandstation att klippa till  och trä över linorna på de känsliga ställena. Vi hade det gungigt på Porto Santo och i Funchal på Madeira, mest beroende på att lågtryckens sydvästliga vindar tryckte på och skapade oro i hamnarna.

Kanarieöarna och härifrån

Vi har nu kommit till Kanarieöarna, efter att ha seglat från Lissabon via Porto Santo och Madeira. Så hur lång tid tog det för oss? Vi startade den 4 juni från Dalarö. Vi har mött andra som startade från Sverige i september. Det går det med, men seglingen blir jobbigare , riskerna större och stoppen kortare. Det är vinter på norra halvklotet, men som många vet är Kanarieöarna ett säkert solmål året runt. De flesta lågtrycken på Nordatlanten når inte hit ner, men det händer att vinden ryter till här också – Gran Canaria hade stormvindar i mellandagarna som gick hårt åt hamnen och båtarna där.

Vi fortsätter att hålla koll på vädret och ser till att ligga på säkra platser. Just nu ligger vi på La Gomera, en av de minsta öarna som inte nåtts av massturismen. Det finns mycket att upptäcka, varje kanarieö har sin egen karaktär. Här kommer vi nu att övervintra i lugn och ro, medan många andra båtar seglar härifrån över Atlanten för att få några månader i Västindien. Därifrån finns sedan huvudsakligen tre val för dem; segla vidare genom Panamakanalen och ut i Stilla Havet, segla åter till Europa igen via Azorerna, eller lämna båten kvar i Västindien över orkansäsongen på sommaren och hösten. Några väljer att sälja sin båt i Västindien, och för den som vill köpa båt billigt kan det löna sig att leta båt där.

Men jag blir kvar med Aura och min man Lasse här på Kanarieöarna ända till april då vi reser hem till Sverige och lämnar Aura kvar här över sommaren. Hem för att sjösätta Esmeralda II, min Linjett 35, som väntar på Dalarö på sommarsäsongen i Stockholms Skärgård och i Östersjön. Till hösten återvänder vi till Aura, och tänker oss kanske att segla till Kap Verde och vidare över Atlanten nästa vinter. Planerna växer fram i takt med tiden och  vartefter vi förflyttar oss.

Försommarlängtan

Men nu börjar jag så smått längta efter att kunna lägga till i helt stilla vatten med fören mot en solvarm klippa. Att kryssa mellan öar och skär och njuta av långa sommarkvällar. Att igen få visa denna min värld för människor som vill veta mer om vad segling är och vart en segelbåt kan ta oss. För mig är båten en ultimat frihet, som i kombination med kunskap kan ta mig hur långt som helst, på både yttre och inre resor. Det är detta som driver mig, det är detta jag vill dela med mig av.

En sak till: Att långsegla är inte alls svårt, så länge du har gott om tid och en längtan till havet! Är du lagd åt det hållet – gå med i Oceanseglingsklubben, en fantastisk organisation, där du möter likasinnade och kan få tips och råd.

Varmaste seglarhälsningar från Birgitta Silfverhielm på S/Y AURA